Jag läser just nu Neil Gaimans "Neverwhere". Har inte ens hunnit hundra sidor än, men skulle gärna vilja släppa allt och bara läsa, läsa, läsa. Den är väldigt bra. Jag måste kolla vem som fick idén till den här underjordiska världen först; Gaiman eller producenterna av den gamla TV-serien "Skönheten och odjuret". Förmodligen har det redan skrivits en massa om det, så det känns lite överflödigt om jag också skulle ge mig in i ordkampen.
Söker vidare på jobb. Hittar inget. Har dammsugit arbetsförmedlingens annonser redan. Och Google. Har strökollat tips från syster S, men hittills känns det bara modstulet när jag tittar igenom många av annonserna. Man ska vara extremt stresstålig och sköta fem människors jobb. Man ska kunna koda avancerade webbsidor. Jag ska jobba inom branscher som jag inte brinner för. Jag glöder inte ens. Det minns jag att jag pratade med en arbetspsykolog om för några år sedan. Man ska inte brinna, för då bränner man ut sig. Men man ska åtminstone glöda. Jag glöder för filmbranschen, som å andra sidan är svår att hålla sig kvar vid. För många sökanden nu när andra skepp håller på att sjunka. När jag tittar på vissa andra, helt annorlunda branscher så inser jag att min aska är släckt och lite kissad på. Det räcker ju inte att arbeta med språk, om man som jag brinner för det område jag arbetar med. Tänk dig att du älskar att äta spagetti, men du måste äta den med fruktsoppa istället för köttfärssås. Det är rätt grund men fel kombination.
Jag letar vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar