Igår kväll var jag på väg hem från mitt värdpass på Friskis & Svettis på Gärdet, när jag såg hur värden Rebecca (ja, vi har de snyggaste namnen!) talade med de uppställda motionärerna i stora jympasalen. "Jympaledaren har inte kommit, vi jobbar på att lösa det!" Efter flera års jympande vet jag hur stor besvikelsen kan vara om man tagit sig till lokalen, taggad på att jympa och sedan blir allting inställt.
Jag skrinlade alla planer på att åka hem och diskuterade med den andra Rebecca hur vi skulle göra; ingen av oss har utbildning på hur man leder ett ersättningspass. Det finns förvisso färdig musikskiva i receptionen och två A3-ark med förslag på rörelser till varje låt, men är man inte förberedd och utan utbildning så är det inte helt lätt. En dam på cirka 60 år, som skulle på passet, anmälde sig plötsligt som frivillig ledare. Vi skickade in henne så länge, så bestämde jag mig snabbt för att byta om från ytterkläder tillbaka till Friskiströjan. Inga träningskläder hade jag med mig, så det fick bli jeans. Här skulle vi leda pass och det utan förberedelse!
Väl inne i jympasalen hade den välvilliga damen satt igång uppvärmningen, troligtvis på basnivå. Passet var på medelnivå och vi båda rebeckor diskuterade frenetiskt hur vi skulle kunna kliva in och ta över. Vi bestämde oss för att gå på efter uppvärmningen, då det var dags för styrka. Den andra Rebecca, som också är ny på det här med att vara värd, var skitduktig och ropade med hög och klar stämma; "Okej, då börjar vi med armhävningar!" och så var det hela igång.
Båda rebeckor i mitten av salen med motionärer runt om. Viss förvirring uppstod när vi skulle byta rörelser; vilken ska vi välja? Du börjar, jag hänger på, och så vidare. När vi dividerade om vad vi skulle göra härnäst så hittade motionärerna på egna rörelser. De flesta hade ju trots allt varit på mycket jympa förut, så vi har ju alla en hel del rörelser i minnet. Som tur är! Så det blev ett bra, om något förvirrat, samarbete mellan oss värdar, damen och övriga motionärer. Jag tyckte själv att vi fick upp pulsen någorlunda i närheten av medium, vilket var huvudsaken. Jag improviserade med rörelser ur minnet från tidigare pass jag själv gått på. Gjorde jag en rörelse så drog jag ut på den lite längre istället för att försöka hitta på en ny strax efter. Huvudsaken är pulsen, eller? Och kul hade vi!
Efteråt sade några stycken av motionärerna att de hade haft kul och att vi varit duktiga, trots det improviserade passet. Och receptionisten lade märke till att det var ovanligt många som valde att stanna kvar, trots att ordinarie ledare inte dykt upp (några valde att tassa iväg under uppvärmningen, men majoriteten stannade när passet kom igång lite mer). Som tack för hjälpen fick vi varsin present från receptionen; varsin duschcreme från Bodyshop med tillhörande badsvamp. Mmm, godis! :)
Det var en lärorik kväll och jag gick därifrån som på små moln. Tänk vad glad man kan bli av att göra något bra! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar