Det är väl bara att inse fakta: jag orkar inte vara party-typen som går ut mitt i veckan och varje helg och hinner med att träffa varendaste vän varendaste kväll och fortfarande hinner med att sova åtta timmar per natt och vara utvilad, pigg och ostressad.
Nej, jag är klar med mitt-i-veckan-partaj. Det räcker med fyra år (!) av sånt under min studietid. Då gick vi ut på Kåren varje onsdag, vecka ut och vecka in. Det var ju nästan bara öppet på onsdagar och det var på det viset man höll kontakt med sina kompisar. Då kunde man ju dessutom unna sig att sova ut dagen efter, eftersom de flesta föreläsningar började på eftermiddagen. Förutom den där terminen då vi hade engelsk lingvistik klockan nio på torsdagsmorgnar. Första föreläsningen var jag så trött att jag bara satt och nickade till hela tiden. Hade kanske sovit två timmar(?).
Jag pallar inte sånt där längre. Måste upp tjugo över sex, halv sju för att hinna till jobbet som börjar åtta. Då går det liksom inte att gå och lägga sig klockan halv tre (om ett ställe stänger ett inne i stan, så får man räkna med en timme att ta sig hem och sedan en halvtimme innan man hunnit i säng). Visst kan jag gå hem tidigare, men då får jag ändå inte min sömn som jag behöver, eftersom "tidigare" blir tidigast klockan elva - det finns helt enkelt inte så mycket folk att umgås med om man ska gå hem vid nio, tio. Får jag inte sova ut ordentligt (och vad värre är - om det händer under flera dagar i flera veckors tid), så blir jag inte mig själv. Huvudvärk, illamående, grinig, deprimerad i värsta fall, trasig mage och så vidare.
Visst, det hade varit skitkul att få gå på Sjätte Tunnan varje torsdag/måndag och lyssna på synth och hänga med folk, samma gäller Alternight på onsdagar. Där har vi tre dagar av fem i arbetsveckan. Det skulle bara sluta med att jag blir en person som jag inte gillar. Kanske skulle vi vara en liten klick som skulle oja oss över hur slitna vi är och på så vis ha något gemensamt, men jag känner att jag inte riktigt är intresserad av att vara sliten bara för att ha något att prata om. Så istället försöker jag gå och träna och sedan åka hem och äta, varva ned och ta det lugnt. Då blir jag en människa nästa dag, inte en zombie.
Jag spekulerar inte, jag vet.
Nu ska jag pricka in en film för andra gången. Förra gången på svenska, den här gången på engelska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar